Ensam på hotell
Jag fick fina kuddfodral, DVD-filmer, fårskinnstofflor, pashminasjal, ansiktsmask och sminkväska. Så gulligt att hon släpat med massa presenter från andra sidan världen. Sen åt vi lunch och han prata lite till, innan jag var tvungen att bege mig till stationen för att åka hit.
Nu sitter jag här och bloggar, har precis läst Swing it och ätit godis. Nu vill jag bara hem. Hem å grilla med familjen och prata meeeer. Eller hem till A som jag redan saknar. Inte sitta här, helt själv, med no clue om när eller om jag blir hämtad imorgon + vetskapen om att befinna mig med massor av utländska medelålders msk, antagligen mest gubbs, på massa olika ställen (däribland FINLANDSFÄRJA) i fyra dagar. Angst.
Bowling, tjejfylla och picknick
Igår cyklade jag och Alexander till Lomma och tillbaka. Vädret var jättefint i Lund, det var det inte i Lomma. Hela vägen hem fick vi kämpa i motvind och snålblåst. Mina otränade ben avled och jag fick väldigt ont i den bakre regionen som inte utsatts för sadelövningar på flera år. Men det var mysigt på vägen dit i alla fall.
På kvällen bowlade vi med P & E + K & F. Jag toksög. Dålig förlorare som man är (jag hatar att vara tävlingsmänniska, det är ett sjukt dåligt drag) kände jag mig inte så munter. Men efter bowlingen landade vi på uteservering med cider och värmelampor och det började kännas bättre igen.
Kvällen avslutades hemma hos K & F med groggande, musik och lite lätt urspårad tjejfylla.
Idag har vi hängt i botaniska och solat, lyssnat på musik och läst tidningar. Sen åkte vi och handlade picknick, kycklingklubbor, sallad, kex, cheesecake och frukt och körde till Höllviken och åt på stranden. Riktigt mysigt. Ikväll är det Stolthet och fördom på TV- riktigt riktigt bra. Och så ska jag packa inför min Jönköping/Finland resa mån-tors. Urk, jag vill inte. Men så kommer förstås min fina lillasyster hem imorgon efter nio månader. Ska bli jätteroligt att få hem henne igen! Tur att jag hinner träffa henne lite innan jag åker.
?Det borde vara dödsstraff på cykelstöld?
Cykelstölder är lika vanligt i Lund som folk med över 300 högskolepoäng, frackklädda människor mitt på blanka eftermiddagen och likvaka under sommarmånaderna. Det tillhör vardagen, helt enkelt.
En jobbarkompis till mig sitter dock inne på lösningen:
?Det borde vara dödsstraff på cykelstölder. Jag menar, de som begår mord eller andra grova våldsbrott, de är ändå så sjuka eller så desperata i sin handling att risken för att dömas till döden inte är avskräckande. Cykeltjuvar å andra sidan, de skulle kanske tänka om, ifall de visste att de kunde få sätta livet till?.
Och när man står där på morgonen och cykeln är borta, ja, då är man nästan benägen att skriva under på det.
Då-Nu-Sen
Jag betvivlar dock att min lilla lista intresserar någon annan, men det var en easy way out, okej? Det var dessutom ganska intressant att fundera över sitt liv de senaste åren. Så, enjoy! (haha)
För fem år sedan?
var jag 20 år och bodde i Kalmar i en delad 3:a i ett sunkigt område i utkanten av staden. Jag pluggade journalistik och hade flyttat hemifrån nästan ett år tidigare. Det var en förvirrande period, nya människor, ny stad och jag kände mig vuxen och liten på samma gång. Jag hade fått flera riktigt bra kompisar och trivdes i stan och på utbildningen. Men jag hade också gjort slut med en pojkvän, börjat få framtidsångest och gått upp 10 kilo i vikt.
För tre år sedan?
slutade jag plugga. Jag tog examen och var helt förstörd. Det kändes som hela det liv jag hade byggt upp raserades och jag var tvungen att skapa en ny verklighet någon annanstans. Jag grät floder, framförallt över att flytta från mina vänner som jag i princip levde med dygnet runt. Jag hade visserligen fått ett vikariat och en lägenhet i Lund, men allt kändes fruktansvärt osäkert och jag hade inga som helst kopplingar till den staden egentligen. Jag hade precis blivit tillsammans med min Alexander och det kändes redan väldigt bra, vilket är konstigt med tanke på att han skulle flytta till Göteborg. Men trots att jag i regel är en sådan som oroar mig, kändes det faktiskt som att det skulle ordna sig mellan oss. (Och nu har vi varit tillsammans i tre år, så det gjorde det ju).
För ett år sedan?
hade det precis börjat kännas lite bättre på de flesta fronter. Året innan hade varit ett ganska ensamt år, mycket jobb och långt pendlingsavstånd gjorde mig både fysiskt och psykiskt trött. Jag och Alexander hade flyttat ihop och fokuserat för mycket på varandra, vilket gjorde att vi båda var dåliga på att lära känna nya människor. Men för ett år sedan hade det börjat kännas bättre, både med jobbet och med det sociala. Jag hade plötsligt mer ork att träffa vänner, nya som gamla.
För tre månader sedan...
hade det hänt en del omtumlande grejer på jobbet. Tiden gick enormt långsamt och allt var väldigt osäkert. Jag funderade väldigt mycket over reservplaner och när jag insåg att jag inte skulle behöva dem var det en stor lättnad, men även en liten besvikelse. Jag var ialla fall i Linköping på min kompis Malins roliga 25-års fest och så bokade jag och Alex vår långresa (San Fransisco, Los Angeles, New York och Domikanska republiken) till sommaren, så jag var sjukt glad over det.
För en månad sedan?
firade jag Alexanders 25-års dag. Körde hem I 190 (typ) från Sthlm efter att ha varit där ett par dagar för att göra intervjuer. Jag köpte presenter längs vägen, hämtade ut paket, vrålhandlade på Norra fäladen och lagade tacopaj och snabbversion av tårta- chokladmuffins med grädde och geléhjärtan. Sen satt vi på balkongen och åt och han blev glad och överraskad- som tur var.
Igår?
jobbade jag. Bokade jobb/nöjesresa (jobb ons-fre, nöje lör-sön) till Skottland i juni. Sen åt jag och Alex lax och jag kollade Gossip girl medan han spelade kort med en kompis.
Idag?
har jag jobbat hemifrån. Meckat i hundra år med en jobbresa- det arrangerande företaget har verkligen inte varit hjälpsamma, irriterande! Blir nog filmkväll tror jag. Louise fyller år- grattis!
Imorgon?
ska jag ut och cykla på min nya cykel. Kanske till Malmö och titta på den här utställningen. Sen ska jag bowla med några vänner, äta middag och kanske gå ut efteråt. Katarina fyller år- grattis!
Om ett år?
har jag och Mimmi förhoppningsvis precis kommit hem från vår Australien-Nya Zeeland-Asien-resa, som måste bli av. Jag är fortfarande tillsammans med Alexander, men I övrigt vet jag inte.
Sluta fota oss
De här mobilkamerorna gör mig tokig. Helt plötsligt är världen full av små minipaparazzis som kan föreviga vartenda steg man tar om de skulle vilja. Jag tycker det är sjukt respektlöst att fota och filma folk, utan deras tillstånd (särskilt om man tänker visa det offentligt). Något jag själv fick erfara idag.
Jag pendlar varje dag med tåg och idag satt det någon läskig gubbe på andra sidan gången. Jag kände att han stirrade på mig när jag satt och skrev på min laptop (jobbar på tåget) men försökte att ignorera för att inte uppmuntra till något samtal. Rätt som det är ser jag i ögonvrån hur han sticker fram ett föremål mot mig och säger:
-Titta här!
Jag tittar lite snabbt på displayen och ser ett foto av mig själv.
-Det är du, säger han jätteglatt.
-Okeeeej, säger jag och fortsätter skriva, men känner mig obekväm hela resan.
Jag borde givetvis ha kläckt ur mig något fyndigare än "okej", men jag blev helt ställd. Och undrar vad han egentligen ville att jag skulle säga?
"Tack"? "Vad fint"? "Nämen, hur hamnade jag därinne"?
Bild på mig tagen med taskig mobilkamera (med eftermonterad och modifierad A-hand). Jag var med på't, annars är det inte okej, okej?
Danskar och skåningar
Jag var på en föreläsning i Helsingborg på danska för några veckor sedan och när dansken frågade om vi hände med så svarade snubben bredvid mig högt ?Ja, vi förstår danska bättre än stockholmska här nere?.
Ifall det är någon som lever under liknande villfarelser så kan jag bara säga:
Nej, det gör vi inte. Öuu uuää ååååoou är lika svårt för oss som för resten av er. Även om vi kanske har snappat upp ord som frokost, pølse, och Tuborg på våra många resor över sundet, back in the day när det var billigt i Danmark. Nu vet vi ju alla hur vår krona står sig mot den danska och så behöver vi inte säga mer om det.
Våren gör mig till en tönt
Bara för att solen lyser och det är vår så transformeras jag från en blek innesittare med en garderob fylld av svart, svart och svart till en hurtfrisk naturromatiker som köper böljande klänningar med blommönster.
Det enda jag vill göra är att gå långa skogspromenader hand i hand med min älskade, picknicka i solen vid en spegelblank sjö, dricka mousserande vin och titta djupt i min älskades ögon. Allt ackomanjerat av fågelsång, givetvis.
Våren är inte endast av godo, med andra ord.
Bild: Jenny Hellström
Hemmakväll och rädsla för ensamhet
Det finns en videobutikskedja här nere som tidigare hette Videomix, men nu har bytt namn till Hemmakväll. I samband med bytet (uppköpet, eller vad det nu var) så skaffade de också en ny grafisk profil- läskigt ful, men de hör inte hit. Jag antar att ordet video kändes missvisande när det antagligen inte finns många videofilmer kvar i den butiken. Även de mest bakåtsträvande teknikofoberna har nog övergått till DVD nu. Till och med jag som aldrig lägger pengar på teknik (min mobil är fyra eller fem år) har sedan 2,5 år en DVD.
Hur som helst, namnet Hemmakväll har mottagits med olika reaktioner. Ett par kompisar till mig som jag pratade med det om tyckte att det lät hemskt och tragiskt. A höll inte alls med, för honom var hemmakväll ett rätt positivt ord.
Jag antar att det beror på hur man är som person. För en del betyder hemmakväll en lugn och avslappnad kväll med kanske mys, god mat eller kärlek under varma filtar i soffan. För andra signalerar det bara ensamhet.
Jag gillar hemmakvällar då och då, men fortfarande känns det nog inte riktigt okej att spendera fredagkväll i hemmets lugna vrå om man gör det själv, för när jag promenerade hem igår genom stan med en påse där det stod Hemmakväll i stora lysande blockbokstäver, kändes de aningen olustigt.
För att vara världens ensammaste folk, så verkar många av oss ha en väldig rädsla för ensamhet.
Ignorera detta
Dina dagar är räknade...
A fick en orkidé av sitt jobb. Orkidéer skrämmer mig. Mina fingrar är inte ett dugg gröna, inte A:s heller vad jag vet. Vi brukar vattna blommorna typ varannan månad och har endast några gröna krukväxer som är av arten garderobsblommor. De säger att de är i princip odödliga. Men vi har bevisat dem fel där. Inte konstigt att man blev rädd när man såg de här taniga växterna alltså.
Vi ställde den i köket och eftersom den fortfarande lever efter en vecka har vi inte vågat flytta den. Vi vill liksom inte piss it off om den nu har hittat sitt naturliga habitat.
Nu har jag gjort något jag aldrig trodde att jag skulle göra, bloggat om blommor. Sanningen är nog att jag mest var sugen på att fota något och orkade inte gå ut. Det var liksom orkidén eller brödrosten.
Egocentrisk? Jag?
I ett anfall av kreativ lust så bestämde jag mig för att ge min blogg en fin header. Inspirerad av Andy Warhol gick jag lös och skapade ett litet fyrverkeri i narcissism. Sen bestämde jag mig för att det inte gav den bild av Colorama som jag vill. Vad den bilden är vet ajg inte riktigt än, men det är i alla fall inte att Colorama är egenskärlekens högborg (trots att det inte är omöjligt att så är fallet).
Men eftersom jag ändå ägnat tid åt att göra den så bestämde jag mig för att slänga upp den här.
Fru Gårman förstärker könsroller
Över oliver, soltorkade tomater, kronärtskockor och rödvin såg vi på This is England igår och avhandlade allt från Fru Gårman och sjuksköterskestrejken till den österrikiska mardrömslika historien.
Jag måste bara säga några saker om Fru Gårman, som jag tycker förstärker könsroller istället för att göra någon nytta.
Jag tycker att det förlöjligar och förminskar jämställdhetsarbetet. Varför ska Fru Gårman ha kjol? Är det här 40-talet? Måste kvinnor ha kjol? Ska hon trippa fram på klackar och ha förkläde på sig och ett gäng ungar som hänger i kjolen? Varför kan inte Herr Går man vara könsneutral? En stiliserad bild bara. Jag har aldrig tänkt på figuren som Herr Gårman, utan Här-går-man.
Är det här något at lägga pengar, tid och energi på? Jag tycker det känns som ett steg bakåt, inte framåt. Kan man inte prata om sådant som betyder något istället? Sådant som gör skillnad? Kan vi inte börja med att fixa lika lön för lika arbete innan vi ger oss på trafikskyltar?
Jag såg att Hanna Fridén (nu på ny adress) också reagerat på Fru Gårman och uppmanar till att skriva på namninsamlingen. Det gör jag också.
Bild: Aftonbladet
Pojkvänsfritt
Nu har jag lämnat Alexander på stationen, handlat mat och godis och parkerat mig i soffan för att titta på Gossip girl och Desperate housewives. Jag tänker inte skriva något om hur tomt och trist det känns att han ska vara borta ända till söndag, eftersom jag avskyr att känna mig svag och osjälvständig.
Nu ska jag titta på desperata hemmafruar (eller frustrerte fruer som det heter på norska, av någon anledning tycker jag att det är väldigt roligt), kränga godis och fira min nyvunna frihet! More power to me!
Sen beger jag mig till K och F för film och fika.
Valborgsrapport
Valborg blev mysig, trots vädret. Österlentrippen blev väl inte riktigt som förväntat. Jag hade föreställt mig promenader på kullerstensgator bland små låga stenhus med rosenbuskar som reste sig mot solljuset, fotograferandes bland äppelblom i salta havsbrisar och sitta på uteservering och dricka kaffe ur små porslinskoppar på rutiga dukar. Istället blev det nio plusgrader och blåst så vi frös ihjäl så fort vi gick utanför bilen. Blev en stund i Kivik, besök på musteriet där vi köpte äppelcider och rostade mandlar i choklad och kanel och en snabbtur till Simrishamn.
På kvällen grillade vi hos C på Vildanden. Väldigt mysigt. Jag och A grillade kycklingfilé (marinerad i vitlöksgrillolja- sjukt gott) och åt med grekisk sallad. När det blev för kallt gick vi in och roade oss med att gräva upp lik som stod längst bak i C:s skivsamling. Typ Absolute Music och Absolute Dance och körde eurodisco kväll dedikerad till 90-talet. Jag antar att det var ett försvar mot hela åldersnojan (som är oundviklig när man befinner sig i studentområde där det vimlar av nittonåringar)- vi gick i barndom helt enkelt.
Sen blev det utgång på Herkules.
