Tidningen snodde min idé
Var kul på jobbet idag. Jag och Kristina skrev ett par frilansförfrågningar och jag är verkligen inne i ett kreativt stim just nu. Mindre kul var det när jag såg att en av Skånes största dagstidningar (inte Sydsvenskan) som jag mailade förra veckan med en artikelidé snott min idé rakt av.
Redaktören svarade inte ens på mitt mail, men två dagar senare har de gjort EXAKT samma artikel. Knappast ett sammanträffande. Så himla lågt och trist. Vill göra något, men vet inte vad.
Min pojkvän är en fullblodsegoist
Alexander kom hem klockan tre i natt. Han ligger fortfarande och sover, trots att jag försökt få upp honom två gånger (först halv nio och sen klockan nio). Båda gångerna har han mumlat att han vill sova lite till. Jävligt egoistiskt tycker jag.
Fucking friday
Jag hade nog lite fel innan. Nu är jag nämligen osedvanligt uttråkad. Att sitta hemma ensam en fredagskväll är inte okej. Jag är helt enkelt inte av de där barnen som kan roa sig själv. Och varför skulle man, när det finns andra människor som kan göra det åt en?
(Jag rekommenderar er att INTE bildgoogla "uttråkad" om ni är äckelmagade. Nu är jag inte uttåkad längre, jag är svimfärdig).
Ensam på hotell
Jag fick fina kuddfodral, DVD-filmer, fårskinnstofflor, pashminasjal, ansiktsmask och sminkväska. Så gulligt att hon släpat med massa presenter från andra sidan världen. Sen åt vi lunch och han prata lite till, innan jag var tvungen att bege mig till stationen för att åka hit.
Nu sitter jag här och bloggar, har precis läst Swing it och ätit godis. Nu vill jag bara hem. Hem å grilla med familjen och prata meeeer. Eller hem till A som jag redan saknar. Inte sitta här, helt själv, med no clue om när eller om jag blir hämtad imorgon + vetskapen om att befinna mig med massor av utländska medelålders msk, antagligen mest gubbs, på massa olika ställen (däribland FINLANDSFÄRJA) i fyra dagar. Angst.
?Det borde vara dödsstraff på cykelstöld?
Cykelstölder är lika vanligt i Lund som folk med över 300 högskolepoäng, frackklädda människor mitt på blanka eftermiddagen och likvaka under sommarmånaderna. Det tillhör vardagen, helt enkelt.
En jobbarkompis till mig sitter dock inne på lösningen:
?Det borde vara dödsstraff på cykelstölder. Jag menar, de som begår mord eller andra grova våldsbrott, de är ändå så sjuka eller så desperata i sin handling att risken för att dömas till döden inte är avskräckande. Cykeltjuvar å andra sidan, de skulle kanske tänka om, ifall de visste att de kunde få sätta livet till?.
Och när man står där på morgonen och cykeln är borta, ja, då är man nästan benägen att skriva under på det.
Sluta fota oss
De här mobilkamerorna gör mig tokig. Helt plötsligt är världen full av små minipaparazzis som kan föreviga vartenda steg man tar om de skulle vilja. Jag tycker det är sjukt respektlöst att fota och filma folk, utan deras tillstånd (särskilt om man tänker visa det offentligt). Något jag själv fick erfara idag.
Jag pendlar varje dag med tåg och idag satt det någon läskig gubbe på andra sidan gången. Jag kände att han stirrade på mig när jag satt och skrev på min laptop (jobbar på tåget) men försökte att ignorera för att inte uppmuntra till något samtal. Rätt som det är ser jag i ögonvrån hur han sticker fram ett föremål mot mig och säger:
-Titta här!
Jag tittar lite snabbt på displayen och ser ett foto av mig själv.
-Det är du, säger han jätteglatt.
-Okeeeej, säger jag och fortsätter skriva, men känner mig obekväm hela resan.
Jag borde givetvis ha kläckt ur mig något fyndigare än "okej", men jag blev helt ställd. Och undrar vad han egentligen ville att jag skulle säga?
"Tack"? "Vad fint"? "Nämen, hur hamnade jag därinne"?
Bild på mig tagen med taskig mobilkamera (med eftermonterad och modifierad A-hand). Jag var med på't, annars är det inte okej, okej?
No country for old (wo)men
Ibland och tyvärr inte alltför sällan får jag åldersångest. Och ja, jag vet precis hur patetisk det är när man nyss (nåja) fyllt 25. Men när jag velar över vad jag ska göra, var jag ska bo och vad jag egentligen vill bli när jag blir stor så känns plötsligt tiden knapp. Hur ska jag hinna allt jag vill om jag inte ens kan komma på vad jag vill. Och om jag någon gång kommer på det, kommer jag att ens våga?
Sådana här listor gör mig inte direkt bättre till mods. Blondinbella alltså, när jag fyllde 20 hade jag inte gjort mycket. Då kände jag mig som ett barn, fem år senare är jag tydligen förbrukad och passé. Jag skyller allt på Expressen och deras "Nittiotalisterna tar över"-artikel som de publicerade för någon månad sedan. 80-talisterna fick inte ens chansen innan de blev ersatta, utbytta och ratade till förmån för blöjbarn.
Jag kan lika gärna inse att min tid ändå redan är förbi.
