colorama

Jag tror att jag shoppade för mycket förra året. Jag tog död på känslan, hela det här året har jag därför känt mig tämligen ointresserad av att konsumera. Jag tror att allt jag köpte årets första halva var fem klänningar, två par blusar, en kofta och ett par skor samt en hel del strumpbyxor. Klänningarna var dessutom alla inköpta på MQ (bisarrt nog, med tanke på att jag hyst viss aversion mot den affären efter att ha växt upp i en stad där alla handlade allt där), till moderata priser.

Detta har varit till stor förtvivlan för min pojkvän. Han har nämligen inte tappat suget det minsta. Visserligen har hans garderob blivit allt fylligare men den naturliga följden av detta är självklart att hans bankkonto tunnare. Själv har jag sparat en hel del pengar, vilket självklart har stressat min stackars sambo och gjort att han känner sig som en sämre människa (vilket det visserligen är tänkbart att han faktiskt är).

Han har därför övergått i att försöka hetsa mig att köpa mer. Bland annat tjatar han om att jag ska införskaffa mig en designerväska. Den här helgen har dock varit lyckad för Alex del, då jag faktiskt spenderat 2500 kronor på kläder. Detta gör mig för en gångs skull till en större slösare än honom. Att det är med en ynka hundralapp gör tydligen inget. Det är nog mest känslan som räknas. Jag känner mig dock rätt säker på att läget kommer att ändras, med tanke på att månaden inte är slut än.