colorama

Eftersom jag är en sällsynt dålig bloggerska så får jag återigen köra en resumé (det här är ju trots allt en blogg för att jag ska kunna minnas mitt liv).

Söndag- Åkte till Dalby stenbrott på dagen och badade. Enormt vackert men en del läskigt folk av typen, hello jag är superbiff med rakad skalle, massor av tatueringar och det här är min lilla ofarliga rottweiler som lystrar till namnet Maneater.
På kvällen kom mamma, pappa och Carro hit och vi gick på Gräddhyllan och käkade på deras urfina innergård. Mysigt.

Det finns en videobutikskedja här nere som tidigare hette Videomix, men nu har bytt namn till Hemmakväll. I samband med bytet (uppköpet, eller vad det nu var) så  skaffade de också en ny grafisk profil- läskigt ful, men de hör inte hit. Jag antar att ordet video kändes missvisande när det antagligen inte finns många videofilmer kvar i den butiken. Även de mest bakåtsträvande teknikofoberna har nog övergått till DVD nu. Till och med jag som aldrig lägger pengar på teknik (min mobil är fyra eller fem år) har sedan 2,5 år en DVD.

Hur som helst, namnet Hemmakväll har mottagits med olika reaktioner. Ett par kompisar till mig som jag pratade med det om tyckte att det lät hemskt och tragiskt. A höll inte alls med, för honom var hemmakväll ett rätt positivt ord.

Jag antar att det beror på hur man är som person. För en del betyder hemmakväll en lugn och avslappnad kväll med kanske mys, god mat eller kärlek under varma filtar i soffan. För andra signalerar det bara ensamhet.

För att vara världens ensammaste folk, så verkar många av oss ha en väldig rädsla för ensamhet.

Som lundabo, ung (jag ÄR det) men icke-student,  så är valborg ett intressant fenomen. Medan alla andra ägnar sig åt sillfrukostar, champagnegalopp, Stadsparkshäng och nationhopping står man mest förbryllad och tittar på.

Jag har varit student, men aldrig lundastudent, så hela Sista april-hypen är något av ett mysterium.  För mig är Valborg nåt man firade som kid, med bål, korvgrillning och familjen. Sen blev det kanske lite hemmafester när man var tonåring, men efter det, inte mycket Valborg alls. Så nu när man är mitt i det, men ändå utanför är det lite svårt att finna sin plats. Frågorna är många.

Ska man springa sådär? Och så ska de ska spruta champagnen på? Aha... men blir det inte rätt kladdigt och... ofräscht? Kan man inte dricka den istället? Nähä... Och så ska man börja festa klockan åtta på morgonen? Mhm och kryssa mellan asfulla gymnasiekids på väg till bajamajor i en överfull Stadspark? Och sen däcka kl sex på kvällen i någons korridorskök bland gamla nudelpaket och smutsiga tallrikar?
Men varför? Det bara är så. Jaja. Jaha.

Jag är för gammal för det här...